Almie

Så trots konstiga blickar och gliringar gick vi och såg Peter Pan på Stadsteatern. Vi höjde medelåldern ganska mycket... Men det är ändå magiskt att gå på en barnteater. Skådespelarna måste jobba så mycket hårdare för att övertyga och resultatet blir bättre. Jag tycker de lyckades fånga det magiska samtidigt som det hade också en djupare mening.

+ att vi sååå skulle vilja ligga med Peter Pan....

Nanna: Slut era ögon. Vad ser ni? Ser ni en ö? En blå lagun? Sjöjungfrur?

Barn i publiken: FISKAR!!!

Peter Pan: Vem sköt ner Wendy? VEM?

Barn i publiken: Han där! *pekar*

Precis i slutet när Peter Pan flyger iväg och hela salongen plötslig blir mörk hörs en liten svag röst.

Barn i publiken: Hallååå..?

Barn i publiken: Kan jag ta med mig Kapten Krok hem och skrämma min lillasyster?

Sen var det självklart många, "vad sa han?" "vad gjorde han så för?" "vad gör dom?" osv..

Inte så irriterande som man kan tro, bara underhållande.