Youtube-generation

Eftersom den nya generationen delar upplevelser genom youtube ska väl inte jag va sämre?
Checka in den
här lilla tjejen när hon förklarar Star Wars!
Så ytterst gulligt!!

Peter Johansson

Jag är så kär i Peter Johansson att han ska få ett till inlägg tillägnat sig. Han är bäst. Han äger. Hans röst är fantastiskt. Och jag måste se Footloose igen.

image149

När man bara vill gråta

Mitt liv är kaos just nu. Förvirrat och känslomässigt. Fy fan, herregud, jag bara gråter nu... Massa olika anledningar förstås men allting bara händer samtidigt så jag på nåt sätt bara bryter ihop. Sådär, ni vet, lite lätt.

Ser reprisen av Let's Dance och vill så hemskt gärna spela in det. Grät när de dansade till My heart will go on. Herregud, säger inte det allt? Jag älskar den låten, den är så fin och otroligt sorglig och då satte tårkanalerna igång. Till råga på allt så var ju
Peter Johansson med också, tillsammans med hela Footloose-gänget. Tårar igen. Jag har problem.

5 april. Helvetes-dag! Varför ska mitt liv alltid vara så jävla svårt?! Livet består av val...jo visst.

Sen hjälper de ju inte att jag totalt repade upp bilen igår.... Hon kommer döda mig. HELVETE!

USA blir attackerat...igen

Jag såg Cloverfield med Philip igår. Den var..bra, jag gillade den. Den var kanske kort och lite förutsgäbar, men den var cool. Den var liksom POV-filmad, som med en amatörkamera. Skakigt, suddigt och osammanhängande men ändå så jävla snyggt.

Lite läskig var den på sina ställen oxå...tur att jag inte var själv ;)

Nästa vecka ska vi se Jumper och så blite Sweeney Todd med Vanne och Cicci. Sen ska jag försöka se I am legend snart oxå....gaah, FU, ge mig min biljett!!!

Seeing isn't believing. Believing is seeing.

Vi pratade lite om barn idag. Har ni någonsin haft en dröm där ni drömt att ni antingen var gravida eller hade barn? Det har jag. Flera gånger faktiskt. Och när jag vaknade på morgonen kändes mitt liv...tomt och meningslöst. Så stark var den drömmen...skrämmande trevligt.

I alla fall, när jag väl får barn så ska de i alla fall få va barn så länge som det går. Jag vill att de ska tro på påskharen och tomten. Sånt som barn ska göra! Låda fantasin flöda, tro på älvor, tandfén och troll. Lära sig allt om trollkarlar, hobbitar och alver. Oj..herregud...jag vill skapa en kopia av mig. Men en mycket bättre kopia. :)

- What about Santa's reindeer? Have you even seen a reindeer fly?
- Yes..
- Well, I haven't.
- Have you ever seen a million dollars?
- No.
- Just because you can't see something, doesn't mean is doesn't exist.

Då var det dags igen

Så då har galenskapskarusellen börjat snurra igen. Varje år går hela Sverige in i ren festivalyra (fast på svenskt vis såklart, yra under kontrollerade former måste det va). Jag snackar såklart om Melodifestivalen. Den har börjat. Nu igen. Suck.

Försa deltävlingen gick av stapeln i lördags. Jajjemen, nu är det ju deltvälingar också, det räcker inte med ETT program, nejnej det ska va uppdelat i flera delar så det blir mer rättvist. Jo jo. Och inte nog med det, själva programmet är även det, uppdelat i två delar. Så man får ringa och rösta flera gånger. Det blir mer rättvist så...eller är det kanske barnen i Afrika vi hjälper? Jag vet fan inte längre...

Vi i Sverige försöker förvalta vårt Melodifestival-arv med silkesvantar. Men problemet är att vi strävar bakåt hela tiden mot 1974 och ABBA. Vi försöker om och om igen att skapa en liknande succé, men det går inte. Schlager är ett förlegad ord, det är dags vi förstår det. Hela Europa har gått vidare och jag tror det är dags att vi också gör det. Vi måste lämna ABBA och inse att det inte funkar längre. Och jag tycker det är så gulligt hur vi tar den här tävlingen på blodigaste allvar och strategiskt väljer ut artister och låtar som vi tror kan slå utomlands. Det här är ingen tävling...det är en sport för oss. Och som sagt, nu har galenskapen börjat igen.

I vilket fall som helst. Nu är det februari. Eurovision song contest brukar väl va i maj nån gång va? Då ska vi se, en.....tre...fyra. Det blir drygt fyra månader. FYRA MÅNADER med nakenchocker, sexchocker, hissande och dissande, jokrar, fjädrar, löjliga danssteg och framkrystade refränger. Och till råga på det, gamla Melodifestival-fossiler som Carola, Andreas Johnsson, Charlotte Perelli, E-type, The Poodles  m.m. är med i år igen! Herregud ger inte människorna upp nån gång?! Vi röstade inte på dom förra gången. Vi kommer inte göra det nu heller. Fatta! Och Carola...Carola, Carola, Carola..vännen. Du har redan vunnit typ tre gånger. Du vet att hela svenska folket älskar dig vad du än gör, men snälla...sänk dig inte till den här nivån. Igen. Du kan få tala i tungor, frälsa barn, bota homosexuella, slänga djävuls-blommor på skansen-scenen och ändå, ändå, älskar vi alltid dig. Villkorslöst.

Ni vet vad jag gör nu va? Jag kastar sten i glashus. Nej, jag kastar inte sten...jag kastar granater, det är vad jag kastar. För hur mycket jag än föraktar den här festivalen så sitter jag ändå där och tittar. Och hatar mig själv.

Jag satt och kollade i lördags. Och hatade mig själv och allt jag såg. Det var pinsamt. Okej okej, Amy Diamond gick väl an, visst, söt tjej, Begåvad. Men va fan, Christer Sjögren? Ni måste skämta med mig.
Ifall det var upp till mig så skulle Björn Gustafsson vunnit hela skiten. Där har vi talang och karisma och till råga på allt är han skitsöt. För den som missade honom i lördags, titta
här!

Fettisdagen

Idag åt jag en glutenfri semla. Den var så grymt god! Perfekt bulle, mjukt men ändå lättuggat. Grädde och mandelmassa jämnt spridd på bullen. Den var magnifik.

Nu måste jag springa många varv kring stångån.

På Café Gyllen är de otrevliga så dit ska man aldrig mer gå. Allt jag ville ha var ju bara en glutenfri semla..

FN-rollspel

JA!
Då var det dags för FN-rollspel på FU igen. Som vi har längtat...not.

Få se nu...hur ser min historia ut när det gäller rollspelen?
Första året, freshman. Jag var Greenpeace och sa kanske max två meningar under de sex timmar vi satt. Lyckat. Jag var skräckslagen, mådde illa och ville bara gråta. Nej...det var inte så lyckat alls.
Andra året, sophomore. Eftersom jag visste att jag absolut inte ville va med på rollspelet ett andra år igen, valde jag att representera Ghana. Jag var själv och gjorde allt arbete som var nödvändigt, sen skolkade jag.

Tredje och sista året. Året jag måste vara med för att bli godkänd i kursen Internationella relationer. Vad väljer jag då? Jo jag blir sekreterare. Absolut inte ordförande....för mycket makt och prat. Utan sekreterare..lagom mycket makt, absolut inget prat och bara massa skriv och ordning. That's more like it!

Jag är en bra sekreterare. Jag har hjälpt massa förvirrade ettor och tvåor idag. Lite ledarroll. Känns bra i själen.   

AHA!

Jag bara älskar aha!-upplevelser! Ni vet, den där känslan när hjärnan kopplar ihop saker..bara sådär!

Idag kom jag äntligen på vart jag kände igen
Juno (Ellen Page) ifrån, har tyckt att hon varit bekant... Hon spelar ju för sjutton Kitty Pryde i X-men- The Last Stand! Så där har ni det! Haha...jag måste skaffa mig ett liv. Pronto.

Nassim Al Fakir

Okej, James Marsters i all ära! Men min nya kärlek är Nassim Al Fakir. Vaddå jättesöt och underbar?!?!

Blev precis som Hanna, även totalförälskad i hans underbara smittande skratt!