Va fan!

Jag tror inte att Hanna tycker om mig.

Jag har vandrat i snö idag. Vilket i efterhand var rätt roligt. Typ.

Klockan är nu snart halv tio och vi är lite hungriga. Vem kan klandra oss?

Vi går ner till köket där Hanna tar för sig av den varma choklad vi hade med oss på våran "utflykt" idag. Vi ska gå ner i källaren för att titta i frysen om det finns någon mat. Jag går först.

Då, plötsligt!! Plötsligt hör jag ett ljud! Ett sorts utrop. Därefter känner jag hur nacken och ryggen blir varm, blöt och kladdig. Hanna som gick bakom mig i trappan, hade snubblat till och råkade spilla sin varma choklad i nacken på mig.

Jag börjar asgarva, vad annars ska jag göra? Vad fan vill hon mig?!

1,3 mil med packning. 4 km i snö uppför ett berg. Och nu detta!!

Jag anar ugglor i mossen.

Hanna fick än en gång dåligt samvete. Det ska hon inte ha. Jag tror ändå att hon tycker om mig.
Men man börjar ju fan undra nu.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag tycker om dig, jag bara visar det på ett litet annorlunda sätt ;-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback