Almie

Klockan är snart halv ett och jag har precis sagt hej då till Ida som droppade in vid nio på ett planerat spontanbesök. Tanken var att hon skulle stanna en halvtimma och dricka en kopp te. Istället kom den slynan hem till mig och åt upp min mat. Bye bye morgondagens lunch. Men det är hon värd. Mitt hem och mitt kylskåp är alltid öppet för hungriga Ida-magar. Egentligen var det en rätt självisk handling eftersom en mätt Ida kan stanna kvar och prata längre än en hungrig Ida kan. En hungrig Ida måste hem efter en halvtimma och äta mat. En mätt Ida kan stanna kvar längre.

Alltså är jag rätt självisk som låter henne äta upp min nylagade flygande jakob.