Almie

Jag hittade just en bit skinka i min soffa. Ska tilläggas att det inte är jag som lagt den där. Elliot med familj har varit på besök i helgen.

Jag vill gärna tro att jag inte är så jävla pedantisk men när jag hittar smörgåsbitar och skinka i min soffa börjar ådern i pannan bulta lite extra. Jag älskar Elliot och jag älskar när han är här. Han får göra precis vad han vill det lilla charmtrollet.

Men det dröjer inte länge innan min lägenhet börjar se ut som ett bombnedslag. Utspottad mat på golvet som små bebisfötter sedan kliver i och smetar ut över golvet (och soffan), kläder och leksaker överallt, väskor som blockerar alla garderober och dörrar så man inte kommer åt något. Alla mina saker är typ blöta och slemmiga, seriöst det är som att ha en St Bernardshund som dreglar och suger på allting. (Okej jag kanske är liiite pedantisk när jag tänker efter.) Men saken är den att detta inte gör så mycket. Jag har lärt mig att leva med repor i golv och möbler, matrester och dregel. Det gör inget längre. Han får komma tillbaka när helst han vill. Min älskade lilla skatt.

(Ska tilläggas att en student inte har någon skam i kroppen. Jag hittade en kvarglömd burk med banan-och mangopuré i kylskåpet. Den åt jag upp till lunch. Det kallas att spara pengar. Det är ju ändå för fan från samma märke som all min glutenfria mat. Semper ftw!)